Iris

Det är så sinnessjukt men jag kan bara inte sluta och jag inte få det att få slut för det finns ju alltid där och gror man vet att det vi har kommer aldrig heller att rinna ur sanden för det är helt oersättligt men man tänker så mycket bakåt och man kan inte tänka frammåt när man ser dom där f*rbannade bilderna och han kan inte heller hjälpa det men inte jag heller för det är mer hans ansvär än mitt liksom inte mitt överhuvudtaget och det känns så jävla mycket och det känns som han tycker det är okej det känns precis som att jag ska tillåta att bli så förnedrad som möjligt, känns bara inte rättvist och allt jag går igenom varje dag och varje år som gått har jag fått tackla mycket med mitt inre och yttre runt om i världen , jag orkar bara inte , det drabbar vårat förhållande och det känns som det kommer gå i sprickor om jag inte anpassar mitt beteende för detta!
Dom vinner iaf för jag mår SKIT för det... Plz? For once... Vad ska jag göra?
Blir så ledsen över det och ingen vill hjälpa!! Hatar att vara depresiv och det har jag vart nu i en månad ca och jag brukar aldrig vara sådans som person, jag älskar mitt liv och jag älskar när jag kan ha det bra och tar alltid vara på det men om jag ska fortsätta med att må så här och låta detta gå vägen så vet jag inte hur det kommer påverka mig och livet i min mage... För den blir också utsatt..:(
Ändå så tänker man på hur bra vi har det nu och väntar barn men ändå så räcker det inte? Vad ska få det att sluta att tankarna finns så länge bilderna finns, man känner sig left behind....

 " Doesn't Mean Anything "